CORONATIDER

Det har ju varit ett omtumlande år detta, i hela världen.

Tänk, nedstängningar och munskydd.

Jag är så glad att vi sluppit gå med munskydd här i Sverige.

Jag känner flera som bor utomlands och det är inte roligt att bära munskydd.

Min dotter, hennes sambo och lille Julian  två år åkte nyss till Italien.  Min dotter och hennes sambo var tvungna att bära munskydd.  Julian sa, ta bort det där mamma! På restaurangerna satte människor munskyddet på armen eller uppe i pannan! Det verkar ju inte så himla hygieniskt.

Jag har ju en egen firma där jag säljer mina silversmycken. Jag säljer då bland annat på mässor och till en del butiker. I mars stängde de alla mässor och de butiker jag säljer till stängde eller de flesta har inköpsstopp!

Det var så j…a jobbigt, denna oro för ekonomin.  I panik började jag söka olika stipendier och jobb.

Detta gjorde jag fast jag var sjuk och sjukare blev jag desto längre tiden gick.

Jag hade drabbats av covid 19.

I början trodde jag inte det. Ingen i min omgivning heller. När jag så fick andnöd och så många andra sjuka symptom, då förstod jag att det var det jag hade.

Jag minns hur jag pressade mig och kände mig ganska frisk.

Ut och gå, nu ska jag vända på detta. Jag är ju yoga, mindfulness och meditations instruktör så detta var väl inget att oroa sig för. Jag var beslutsam att övervinna detta, så fort som möjligt.

Första gången jag kände andnöden på riktigt var när jag gått 200 meter för att kasta soporna i soprummet. Det är en liten liten uppförsbacke tillbaka till lägenheten. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna för att få luft.

Nästa dag kände jag mig frisk och gick en väldigt långsam promenad på två kilometer, alla som var ute i spåren i skogen gick förbi mig. Jag intalade mig själv, ingen fara Pia, lugnt och fint. Jag kunde inte gå fortare och fick stanna flera gånger. Jag hade den morgonen och så många kommande dagar sagt till min son att nu NU ÄR JAG FRISK. Jag brukade skriva till min mamma och några som brydde sig att nu känner jag mig frisk igen.

Efter kanske tionde bakslaget gav jag upp, orkade inte mera.

Jag har varit till infektionstältet tre gånger, jag har varit på akuten två gånger, ena gången med en falsk hjärtinfarkt och nästa gång för att jag hade så ont i njurarna.

Det har nu gått sju månader sedan jag insjuknade och jag mår mycket bättre men de senaste veckorna har jag haft minst 2-3  dagar per vecka med bakslag, hjärntrötthet, huvudvärk och halsont.

Jag har lärt mig mycket om denna sjukdom. Vi är 17000 i två facebokgruper från Sverige där alla har haft detta i månader.

Mina läkare har varit bra, de har aldrig misstrott mi. De finns många som inte blivit trodda och respekterade.

Tack vare promenader  lite yoga, mindfulness , mycket meditation, hälsosam kost, ingen stress ( det har varit omöjligt) tror jag  att jag håller på att bli frisk nu.

 Glad och tacksam för varje dag jag mår bra!

Pia Bohlin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s